Jag vill ju så gärna få med lite deltagare i den här studien som kanske inte är jätte intresserade av konst, och vad gör man då. Jo man friar med lite fotboll. Enligt en egen liten teori så finns det många likheter mellan konstvärlden och fotbollsvärlden, två kulturer med ganska tydlig hierarki och ordning.
En sak som är ganska enkel som publik vad det gäller fotboll är att veta om det är bra fotboll eller inte. Med samtidskonsten är det lite svårare.
Vad är det som gör konst bra?
Vad är bra konst för dig?
Vad är bra konst för dig?
Finns det överhuvudtaget något som är bra med samtidskonsten? Kom gärna med konkreta exempel.
8 comments:
Jag fattar inte syftet med den där konsten. Jag kanske inte är rätt person att bedömma eftersom jag bara uppmärksammas på konst genom media, sånt som typ hamnar på nyheterna. Och det gör ju inte att man har lust att gå till konstmuseet direkt. Jag gillar nog mest ögongodis som någon sa. Snygga bilder!
Kan inte ge något exempel just nu!
Det sägs att bra konst ska vara en slags spegel åt sin samtid. Vår samtid beskrivs svår i medierna: smältande polarisar, finanskris, sociala orättvisor, krig o s v. Vi får detta serverat varje dag och genom traditionella nyhetsmedier. Förmodligen blir vi avmätta och blasé. Kan samtidskonsten ge nya perspektiv på dessa frågor så är det bra. Jag menar på ett smart och finurligt sätt, så folk får något att klura på. Jag är dålig på konkreta exempel, men en utställning som dyker upp i huvudet är Maria Ängquist Klyvares "China Girl", googla gärna detta. En utställning som verkar vara genomarbetad, vacker på ytan men med fasansfulla undertoner. Sån´t gillar jag, vacker och genomarbetat men med en bärande idé under som gärna touchar någon angeläget/hemskt.
Tack Karolina för google-tipset. Här finns det ett budskap!!! (Super!), men... jag tycker att verken i sig är måttligt provokativa, söta flickor, med riktigt hår i all ära och ,håller med dig (Karolina), belyser något vi alla bör känna till, men... faan, vilket säkert kort! Detta sker ju inte här! Vi kan i godan ro betrakta skulpturer och mosaiker på säkert avstånd och säga som vi alltid säger "Det är fruktansvärt hur 'dom' gör" för att nästa dag gå och köpa oss ett fint klädesplagg tillverkat av något flickebarn som sluppit undan en himmel för att få leva ett helvete! Jag vill ha närmare budskap (eventuellt längre och kontextrelaterade resonemang, konst är väl ändå inte så akademiskt att man måste låsa sig vid en fokus och skita blankt i kringliggande och högst relevanta faktorer)! Jag vill se något som ruskar om OSS, något som får OSS att reflektera över vad vi gör och hur vi lever, ifrågasättande av våra självklarheter á la Magnus Betnér!
Mina konkreta exempel är tyvärr endast mina egna konstembryon som jag inte vill omnämna här. Jag kan dock avslöja att de är "in your face". Jag anser att verket ska avslöja budskapet (dvs poängen ska inte enbart presenteras av de "besserwissrar" som Wettan poängterade, eller utgöras av milslånga analyser och/eller textförklaringar). Genvägar tycker jag! Det ska vara nära (talar nu inte om geografi) och tydligt, om än subtilt tydligt (alltid trevligt om en och annan hjärncell får aktiveras på kuppen!). För att människor ska bry sig måste närhetsprincipen finnas i åtanke (på en eller annan nivå)!
Som ni redan anat är jag ingen konstkännare, om än en moralkärring och konstnär i min värld!
Vad var frågan/temat?!
Det verkar ju som att man fokusera på att se det negativa i samhället i konsten, likadant i nyhetsrapportering. Finns det inget intresse av att synliggöra positiva saker i samhället i samtidskonsten eller annan konst som görs idag. Skulle det vara meningslöst eller kan det vara så att vi kanske skulle behöva det...
Tack för tipset Karolina!
Och Man blilr ju lite nyfiken på "egna konstembryon" från Norma.
Problemet med samtidskonsten finns ibland i svaret på frågan: Vem riktar den sig till?
Konsten torde utan undantag vara en kommunikativ handling, måhända ibland att dadaister och andra vill "icke-kommunicera", men likväl blir det en kommunikation.
Problemet då, tangeras i stripparna om kulturelit "vilken jävla parafras?" - en stor del av konsten blir intressant för just kultureliten, som ser parafraser, referenser och annat, men för oss stackars lekmän blir reaktionen ofta "Qué?!?". Problemet är att man ju måste vara en mkt påläst och flitig kulturkonsument för att greppa det där: "semiotics
■ plural noun [treated as sing.] the study of signs and symbols and their use or interpretation"
Det gäller att förstå hur symbolerna används i den aktuella subkultursfären. Ett konstverk som behöver förklaras förlorar en hel del av sin mening - vilket din stripp om kulturelitjävla och bildläraränglar inte gör, då jag känner väl igen fenomenet "elit-beteende" liksom det mer lockande i att ta en öl, om än bättre inom andra kultursfärer än konsten!
Således: Ihoplimmade plastpåsar som konst framstår för mig som ickeinitierad som icke-konst. (Bortsett från att jag iofs sett extremt höga halter av plastpåsar i naturen i på sydligare breddgrader, och skulle kunna tolka in ett miljöförstöringswakeupcallbudskap...)
Poängen med konst tänker jag kan vara A) rent estetisk - den är snygg! Eller B) Den berör. C) Den förklarar och sätter fingret på.
Lämnas betraktaren likgiltig har konsten någonstans misslyckats. (Enligt min privata definition)
Nä nu är mitt intellekt för klent för vidare analyssvammel, timmen är sen, och jag tror min hjärna vill ha South Park - där referenserna känns betydligt mer välbekanta! :-)
Jag tycker konst är något som ska beröra. Det ska vara genomarbetat. Även om man inte gillar konsten så ska man ändå se att den har en viss kvalitet.
Jag tror att dagens samtidskonst, syfte, kvalitet osv kommer att förstås i efterhand. När man fått en överblick. Därför är det svårt att bedöma i dagsläget betydelsen av samtidskonsten. Då är det enklare att se tillbaka på vad som gett intryck i historien eller om det bara var "skit".
Post a Comment