Då sätter vi igång den här härliga studien i vad ni, min lilla skara som ska representera folket, ja en liten del av folket från 19-60 år, tycker, tänker och tror om konst och företeelser kring den. Jag tänkte att vi skulle börja med att tycka till lite om det faktum att precis allt kan vara konst idag. Allt från att spela psyksjuk till att lägga lite socker i en korg och vips så var det konst.
Mig stör det så in i helvete!
Att det stör mig beror nog på att jag inte kan se syftet bakom många konstverk. Vad är det man som konstnär vill visa med en korg med socker som står på golvet (ett verk som nu finns att betrakta på Kalmar Konstmuseum). Jag är ju inte så dum i huvudet att jag inte fattar att det finns någon slags tanke bakom konstverken av idag, att de är idébaserade. Men....
Vad tycker du om detta?
Mig stör det så in i helvete!
Att det stör mig beror nog på att jag inte kan se syftet bakom många konstverk. Vad är det man som konstnär vill visa med en korg med socker som står på golvet (ett verk som nu finns att betrakta på Kalmar Konstmuseum). Jag är ju inte så dum i huvudet att jag inte fattar att det finns någon slags tanke bakom konstverken av idag, att de är idébaserade. Men....
Vad tycker du om detta?
Var det inte bättre när man kunde gå till ett konstmuseum och kolla på vackra målningar eller skulpturer där det bakomliggande hantverket var så utsökt att det tog andan ur en. Istället för att som nu titta på en liten hög med bortklippta nagelbitar blandade med briljanter (även detta ett verk som finns att betrakta på Kalmar Konstmuseum).
7 comments:
Här ska debatteras!
Jag säger inte att all samtidskonst är bra, även om jag gillar mkt idébaserad konst, men jag vill vända på (och berika?) resonemanget lite; I en tid när utvecklingen gått så långt och vi har blivit så duktiga på att bygga och programmera apparater och maskiner som kan göra allt från att svarva, skulptera och gravera med millimeterprecision till att exakt avbilda något eller lura ögat fullständigt, Vad är då vitsen med det utsökta rena hantverket? Är inte det bara ett sämre, mer tidsödande alternativ? Men om det fylls med något mer; en idé, en tanke, ett påstående, ett innehåll helt enkelt, blir det inte mer spännande då? Sen kan man ju debattera (och tycka olika om) vad som är viktigast, hantverket eller innehållet, men jag anser att en yta utan innehåll är lika meningslös som ett innehåll är utan yta.
Så sammanfattningsvis vill jag påstå att det måste finnas någon mer poäng såväl i samtidskonsten som i bildundervisningen än att bara kunna ”rita fint”.
Hej Nettan! Hälsa Wettan att hon bör lugna ner sig lite. Jag tycker Wettan ställer fel fråga, hon borde koncentrera sig på frågan "Vad är bra konst?". Det är ju nämligen så att aktörer inom konstvärlden verkar anse att "det som upphovsmannen kallar konst är konst", men sedan kan man diskutera kvalité, relevans: om idéerna bakom verkligen är så intressanta att de förtjänar stor uppmärksamhet och diskussion. Få inom konstvärlden verkar t ex uppskatta den fejkade självmordskandidaten som bra konst, MEN konstnären i detta fallet satte ju in sitt verk i en kontext (som det så populärt heter) och VIPS var det konst. Riktigt dålig konst, om du frågar mig.
Jag tycker inte att yta/innehåll står emot varandra, många samtida konstnärer är riktigt duktiga på hantverket, men för de flesta betraktare önskar man nog något mer än bara en "fin" yta. Att verket laddas med en intressant idé eller berättelse gör konstverket djupare och känns mer meningsfullt.
Wettan är nog ganska typisk för en i mängden, d v s någon som bara besöker utställningar under konstrundan. Jag arbetar själv med utställningar och vet hur förbluffande konservativa människor är. Men så fort man berättar lite om tankar hos konstnären blir de flesta väldigt intresserade, även om de inte tycker att verken är "bra". Samtidskonsten verkar ju inte ha som sin främsta uppgift att behaga. Men samtidskonsten måste göras tillgänglig, och där har vi som pedagoger ett stort ansvar. Personligen kan jag ofta tycka att samtidskonstnärer "kommer undan" med alltför abstrakta resonemang och ett alldeles för enkelt/slarvigt utförande.
Mitt problem med sk samtidskonst är inte så mycket vad det är som är konst, utan snarare att den där meningen; idén bakom; tanken, inte verkar finnas (egentligen).(Vad är det man vill förstå och förändra genom att massproducera små kaniner). Jag tycker tankarna är tunna (som så mkt annat idag) och ofta efterhandskonstruerade. Man agerar för att uppröra men vad det är man vill röra upp framkommer inte lika tydligt. Vad är det ni försöker säga?!
Jag tycker att konstnärer liksom bla. journalister, artister, författare och komiker, ska uppröra vända upp och ner på självklarheter och allt som tas för sanning. Men, är det det som sker?! Mycket rampljussuktande dramatik utan större betydelse tycker jag!
(Det där med gräddskålen förstår jag inte alls, kan någon förklara?!)
Förut hade jag stora problem med att greppa begreppet konst. Det kanske är för att jag kommer mer från en konsthantverksbakgrund där jag inspirerades av de gamla stora målarna och skultörerna och inspirerades av deras hantverk, tekniska skicklighet och förmåga att förmedla känslor med färger och former.
Och för mig är det då väldigt knepigt när de otroligt begåvade människorna som har lagt år efter år med att jobba med ett hantverk sedan hamnar i samma grupp med en kille som limmar ihop plastpåsar för att säga något om situationen i sydamerika.
Personligen så har jag lärt mig att leva med det här genom att skilja på konsthantverk och på konst. Jag ser mig själv som någon som jobbar med mitt hantverk. Jag strävar efter att bli bättre på att uttrycka mig i bild och förmedla känslor. Ibland kanske jag kommer närmre den konceptuella konsten genom att ha en större tanke bakom. Men jag nöjer mig för det mesta att hålla mig till hantverket.
Jag känner för övrigt igen mig väldigt väl i din serie här (tycker den är jättebra!). Och jag håller med Karolina Nilsson om att konceptuella konstnärer "kommer undan" alldeles för lätt med abstrakta resonemang.
Sen känner jag personligen att den konceptuella konsten är betydligt mer känslig för upprepning. Duchamp hade verkligen en poäng när han signerade den där pissoaren och ställde ut den. Men det går inte att göra samma grej igen. Ta något annat "hittat objekt" och placera i ett konst kontext. Det måste vara något mer. Den konceptuella konsten lider nog lite av att den just måste vara så nyskapande och provocerande hela tiden.
Spännande kommentarer!
Jag tror samhället är så fritt idag, vem som vill kan ta plats och visa sig, det finns så oändligt många olika sätt att synas på idag. Och så vill många ta konsten ett steg längre. Då är det så enkelt att bara hitta på något hur banalt och idiotiskt som helst och sedan får betraktaren känna sig "dum" som inte fattar. Detta måste ifrågasättas! Man får inte bli tyst bara för att man tror att man är dum. Heja Wettan!!!
Jag tycker samtidskonsten är skön, befriande och mestadels opretentiös. Som betraktare är det ju mycket mer intressant att glo på en skål med socker och fundera på om konstnären haft någon tanke med det och i så fall vad, jämfört med att stirra på en målning som föreställer ett fruktfat med frukt, som härrör från någon gammal ism som man inte förstår de gemensamma dragen i.
Post a Comment