TACK!

Ibland undrar man!

Ibland undrar man om det är så att man gärna gör det lite svårare än vad det behöver vara och då menar jag speciellt texter kring konsten. Kanske kan den till och med som dagens Wettan antyder förstöra upplevelsen av ett verk! Är det någon som varit med om något liknande?

Personerna i konstvärlden refererar hit och dit, till saker som endast de riktigt insatta har koll på, när de pratar om konsten. Även när det ska recenseras av kritiker så blir det också ofta djävligt intellektuellt. Men det kanske är så man måste göra för att höja sin status, genom att använda ett fackspråk och referera till andra verk eller litteratur som redan har hög status i konstvärlden. Men om man pratar och agerar på ett sådant sätt så utesluter man snarare än lockar till sig nya individer till sitt område.

(Det finns dock små änglar (även inom konstvärlden) som kan prata med bönder på bönders vis när det gäller konst...)

Wettan har alltid funnits!

Det har alltid funnits personer som Wettan, motsträviga jävlar som inte vill följa med utvecklingen. Och den konsten som görs idag kommer kanske inte uppfattas som speciellt provocerande i morgon. Bokframsidan och texten är från 1950 och den är skriven för att hjälpa människor att förstå den konst som då var provocerande.

Ja vad säger man: "Tacka vet jag den gamla hederliga konsten, det "samtida" är bara "konstigt".

Tyckte bara det var lite roligt att visa att den här frågan om konst och dess provocerande har funnits med ett tag! Kanske är det den provokativa konsten som driver konsten framåt?

Konst på väggen!

Det som beskrivs på Wettan idag var faktiskt bland det sötaste och roligaste jag har sett. Två små vithåriga damer som visade mig en så uppfriskande humor. Jag trodde faktiskt att jag skulle kissa på mig av skratt.

Är det möjligtvis så att man gärna vill se konst som kan finnas i det egna vardagsrummet, annat är inte intressant eller bara för jobbigt att ta till sig. Kanske är det så att det traditionella måleriet och skulpturen kommer att vinna i det långa loppet. Eller kommer vi sittar med videokonst på väggarna om 40år? Den traditionella konsten är om inte annat mer dekorativ, eller?

Och hur länge kommer vi att orka med den här social kritiska konsten, som hela tiden ska undersöka, utforska och synliggöra. Börjar det inte bli lite tröttsamt? Är det inte bättre att journalisterna tar hand om det där?

Det var ju tänkt att jag skulle hålla igång den här bloggen i två veckor men jag kommer forsätta ett tag till... Kanske inte lika intensivt!

Provokation

Igår var jag på en föreläsning eller snarare ett "samtal" om provocerande konst på Kalmar konstmuseum. Det var faktiskt riktigt givande. Nu i efterhand så tror jag att det var mest Wettan som var där, så negativ mot samtidskonsten som jag måste verkat.... Alter egot tog över och jag hörde mig säga i lite hestig ton "Tror du på det själv eller?" till självaste curatorn. Hoppsan!
Jag fick lite material till vad som kan finnas kvar att diskutera om ni så vill!
Det snackades en del om etik och moral och en del menade att Konstnärer ska ha full frihet och inte behöva tänka på detta....Är det inte samma sak som att säga att konstnärer står över allt! Någon menade att om en komstnär gör något för att provocera fram eller synliggöra något och tillvägagångsättet är olagligt så får man väl som konstnär ta sitt straff efteråt. Ska det inte finnas någon gräns? Ska en konstnär kunna göra allt som faller honom/henne in i konstens namn och inte behöva tänka på konsekvenser för andra människor. Människor som kanske blir kränkta av själva verket eller som under den så kallade installationen eller liknande faktiskt far illa. Det finns ju ett i tid närligande konstverk som debatterats mycket, jag tänker på hon som spelade psyksjuk...
Vad tycker du om detta, om etik och moral i konsten?

Se även
http://svtplay.se/v/1522356/kulturnyheterna/16_4?sb,p102864,1,f,-1

Tillgänglighet! Bitterfittan Wettan!

Är ni trötta på det här svamlet? Har jag och Wettan styrt skeppet åt fel håll? Har ni ett liv? Jag tror att det senare alternativet är det mest troliga och förståliga...

Kanske är det så att Wettan och jag bara upprepar oss och inte kommer med något nytt... Men håll i er, nej förresten gör inte det, jag kommer inte att slå er med häpnad direkt i dag heller...

Jag vet inte om detta kommer bli sista frågan jag ställer eller om jag kommer mala på ett tag till. Men en sak som kanske är ganska tydlig vad det gäller Wettan och i förlängningen även mig så upplever "vi" konsten och konstvärlden som otillgänglig på många sätt. Kanske är det skador från för många möten med kultureliten och deras jävla språk eller kanske beror det på att jag aldrig riktigt blivit tillräckligt intresserad, sitter hellre själv och tecknar än att läsa artiklar eller gå på konstmuseet. Kanske beror det på att jag bor i Kalmar och det lilla utbudet en småstad står för. Eller är det så att jag som kanske många andra känner en viss olust till institutionerna, konstmuseum/hallarna/gallerierna och dess revirpissande invånare!

Men om man nu ska ta och tänka lite positivt så undrar jag vad som skulle krävas av den så kallade konstvärlden för att skapa ett mer allmänt intresse för konsten? Hur ska man göra för att konsten ska bli mer tillgänglig?

Jag är trött.... (Vinnare i vm i provokation avslöjas!)

Vet ni att jag är helt slut... Det känns som jag tappat suget lite och glömt vart jag är på väg med den här studien i samtidskonst/konst och folks tankar kring den...

Vi ha ju tagit upp själva konsten och konstnären. I era kommentarer har ni även kommenterat konstvärlden till viss del. Vad finns kvar?

Snälla hjälp mig!

Just idag känns det som att alla hjärnceller har åkt på semester och kvar finns bara en lite grön ärta som vill krypa in under en madrass och irritera en prinsessa eller två bara genom att va...

Wettan håller dock igång lite och imorgon kommer hon försöka göra ett konstverk...

fortsättning på VM

Hemliga källor säger att det finns de som inte vågar kommentera, för att man inte kan något om konst eller liknande. Men här är det inte fråga om vad man kan utan vad man tycker, och man kan ta mig satan tycka vad som helst på den här bloggen. Man kan skrika ut sin ilska över att man inte fattar vad konsten av idag går ut på. Man kan irriterat påpeka att allt är nonsens och konstnärer är samhälletsparasiter...

Så tyck till!

För att återgå lite till det vi avslutade första veckan med så skulle jag vilja ställa en liten följdfråga till det här med konstnärer och vem som får kalla sig för konstnär!

Vad krävs det för att en konstnär ska vara trovärdig?

Är det kanske så att ju högre priser en konstnär kan sälja sina verk för desto högre trovärdighet som konstnär, vilket i sin tur leder till att allt han/hon rör vid (ställer ut) blir guld?