Tack för de givande svaren!
Jag kanske gick ut lite hårt, även jag har haft mina fina stunder på institutioner som Museu d'Art Contemporani de Barcelona där jag och min sambo satt och asgarvade till Marta Roslers Semiothics of the kitchen, 1975, för att den var så skruvad. Kanske var inte syftet med Martas verk att ge folk ett garv eller två, det hade säkert en djupare mening än så, någon slags kommentar till hemmafrurollen. Se den på:
I många fall när man kollar på den så kallade samtidskonsten/idébaserade konsten så verkar det ju som att man behöver en person (som du nämnde Karolina) som kan upplysa om det faktiska innehållet, själva verket och titeln räcker inte till. Men det är kanske så att man inte ska förstå på egen hand? Och kanske är det därför vi konservativa människor inte orkar ta till oss dessa komplexa verk för att vi känner oss vilse?
5 comments:
Jag vet inte om jag har så mycket mer att tillägga just nu. men jag fortsätter och läser :)
Gillar dina serier!
Föresten, här är en föreläsning med en konstnär som jag tycker var väldigt inspirerande. Han lyckas på ett väldigt bra sätt kombinera samtidskommentarer med väldigt estetiskt tilltalande konst. Vik Muniz.
Det var han som inspirerade mig till mitt socker-porträtt.
http://www.ted.com/index.php/talks/vik_muniz_makes_art_with_wire_sugar.html
Samtidskonstvärlden är väldigt introvert. Många gånger måste man vara extremt insatt för att ett verk pekar på ett annat verk, som är en parafras på ytterligare ett verk som...
Det är helt enkelt inte tillräckligt intressant att följa om man inte på något sätt är involverad i denna samtidskonstvärld. Men om man är inne i denna värld såsom gallerist, curator, konstnär, så måste man väl navigera runt där på "rätt" sätt, så att rätta personer, curators och journalister lägger märke till en. Samtidigt finns det ju en slags parallell konstvärld, där traditionell konst uppskattas och visas i hög grad.
Jag blir många gånger helt matt av att komma in i ett galleri med ett verk som är svårt att få grepp om med en hederlig panofskyanalys. Man måste läsa in sig på verket via en tjock lunta teori och sedan smälta detta för att kunna ta till sig konstverket och reagera. Innan man kommit så långt har hjärnan smält på en.
Det är väl också så att det kan vara svårt att analysera ett verk i nutid, om det är intressant och betydelsefullt kanske visar sig om 10 år.
Själv tycker jag det är ganska tråkigt med konst som bara kan avläsas på en nivå. Det är alltid intressant med verk som öppnar för många tolkningar, att det finns många trådar att dra i.
Hej igen Nettan!
Ja, jag är lite pretto!!! På något sätt måste man försöka förstå konstvärlden. Och ibland försvara den lite, fast den är helt sjuk egentligen. För vissa saker är ju intressanta och berör. Men jag uppskattar oftast "ögongodis", vackra och välgorda bilder och skulpturer som har en bakomliggande idé som engarerar. Det får inte vara genomsnällt.
Det kanske är så att samtidskonsten har tagit platsen som den fina konsten, den som allmänheten inte kan uppskatta utan bara en elit av människor. Då kan man ju undra om det ska satsas så mycket pengar på den! Jag hade hellre haft en ny fotbollsarena i Kalmar än ett nytt konstmuseum.
Post a Comment